Kungligheter

I sedvanlig skalmananda vaknade jag upp alldeles för sent, precis som vanligt. Trots ett oräkneligt antal ställda klockor på min smarta telefon, behöll drömmarna mig kvar i de förvrängdas värld. Att jag ska finna någon lösning på ett problem som funnits länge känns inte längre aktuellt.

Jag har en minnesbild när jag var mindre som innehåller en trummande gorilla. På morgonkvisten satte min vän från djungeln igång och slog för allt vad han var värd på både cymbaler och kobjällror. Hurvida jag vaknade av det här framgår inte i arkivet, men för att få slut på eländet var man tvungen att damma till hatten som satt på apans huvud, något jag vet att jag var ganska bra på.

Jag har haft mina funderingar på om man skulle införskaffa sig en redig väckarklocka. En väckarklocka av den horibla gorillatypen, där man med våld måste få ljudet att upphöra. Jag har en idé om att det kanske är det enda sättet att få mig upp ur min madrass i tid, utan att hela släkten ska behöva ringa och påminna mig om att natten faktiskt är till ända. Jag tror jag beger mig mot varuhuset och tar en titt..