Vad är en grill?
En solig vårdag i Maj gav oss och flertalet andra boende i området sommarkänslor. En del klädde sig i linnen, andra i shorts och en del valde helt enkelt att inte klä sig överhuvudtaget. Med Veronica Maggio i öronen förflyttade vi oss mot en obetydlig busshållplats där vi sedemera också klev på en buss. Den i sin tur tog oss till ett handelsområde och en överbefolkad matbutik där alla tycktes vara ute efter samma sak. Ett hekto plommon!
Vi däremot valde att titta på grillar av alla dess slag. Efter att ha gått igenom allt från enkla kolbitar att grilla korv på, till grillar drivna av egna kärnfraktsreaktorer, valde vi en grill värd tjugofem svenska riksdaler. Den rubricerades som en engångsgrill, men det var ingenting vi la större vikt vid.
Efter att ha fått en överdrivet kall öl serverad av min älskling, gick jag ut och försökte sätta eld på eländet. Solen hade vid denna tidpunkt valt att fly fältet bakom huset i ren protest mot vad som skulle komma. Istället för att stanna kvar och värma oss ytterligare en stund lämnade stjärnan en förnedrande och diskriminerande blåst efter sig, vilket i sin tur innebar att jag givetvis inte fick eld på det som skulle förvandla våran döda ko till något mört, frasigt och helt underbart.
Jag förbrukade kanske 15-20 tändare på en kvart, utan en tillstymmelse till eld. Det gjorde mig riktigt upprörd vilket gjorde att jag tog en öl till. Den här gången var det en Lapin Kulta som inhandlats under ett tidigare skede under dagen. Faktum är att den inhandlades långt före vi valde ut våran så kallade "grill".
I samma veva som jag valde att öppna min öl, ropade jag i förtvivlan på min älskling. Hon kom som en skållad bäver till min undsättning med en tidning i högsta hugg. Samtidigt skrek hon "Acetooon, Aceeeetoooooon, använd Acetoooooon!" Jag valde att inte lyssna på det sistnämnda. Tillsammans forcerade vi istället ner tidningen under det patetiska gallret som låg över de hundraåriga kolbitarna. Tillsammans drog vi igång våra tändare inköpta på Jula och hoppades på det bästa. Ingenting hände. Absolut ingenting. En ironisk rök steg visserligen mot skyn, för att sedan tvärvända och hånskratta oss i ansiktet. Plötsligt blev tanken om Aceton realistisk. Kanske skulle vi använda oss av bensin? Eller varför inte sno grannens tändvätska? Hur mer vi funderade på det kom vi fram till att en bomb vore det mest praktiska, det mest enkla sättet att få igång en eld på.
Vi gjorde aldrig någon bomb. Inte heller använde vi oss av bensin. Vi vågade inte ens knycka grannens tändvätska, han som för övrigt hade en kärnkraftsreaktor i sin grill. Nej, kossan hamnade istället i stekpannan, precis som den där nedrans flintasteken gjorde för flera år sedan. Vi kom överrens om att aldrig köpa en grill för tjugofem svenska riksdaler igen, och det är något vi kommer att hålla stenhårt på..
När jag nu förmedlat det här budskapet till omvärlden tänker jag ta de där foppatofflorna jag hittade utomhus och gå till kylen för att hämta en öl. En öl som inhandlades långt innan den där så kallade grillen köptes på en överbefolkad matbutik i ett handelsområde som ännu inte imponerat på mig..
Vi däremot valde att titta på grillar av alla dess slag. Efter att ha gått igenom allt från enkla kolbitar att grilla korv på, till grillar drivna av egna kärnfraktsreaktorer, valde vi en grill värd tjugofem svenska riksdaler. Den rubricerades som en engångsgrill, men det var ingenting vi la större vikt vid.
Efter att ha fått en överdrivet kall öl serverad av min älskling, gick jag ut och försökte sätta eld på eländet. Solen hade vid denna tidpunkt valt att fly fältet bakom huset i ren protest mot vad som skulle komma. Istället för att stanna kvar och värma oss ytterligare en stund lämnade stjärnan en förnedrande och diskriminerande blåst efter sig, vilket i sin tur innebar att jag givetvis inte fick eld på det som skulle förvandla våran döda ko till något mört, frasigt och helt underbart.
Jag förbrukade kanske 15-20 tändare på en kvart, utan en tillstymmelse till eld. Det gjorde mig riktigt upprörd vilket gjorde att jag tog en öl till. Den här gången var det en Lapin Kulta som inhandlats under ett tidigare skede under dagen. Faktum är att den inhandlades långt före vi valde ut våran så kallade "grill".
I samma veva som jag valde att öppna min öl, ropade jag i förtvivlan på min älskling. Hon kom som en skållad bäver till min undsättning med en tidning i högsta hugg. Samtidigt skrek hon "Acetooon, Aceeeetoooooon, använd Acetoooooon!" Jag valde att inte lyssna på det sistnämnda. Tillsammans forcerade vi istället ner tidningen under det patetiska gallret som låg över de hundraåriga kolbitarna. Tillsammans drog vi igång våra tändare inköpta på Jula och hoppades på det bästa. Ingenting hände. Absolut ingenting. En ironisk rök steg visserligen mot skyn, för att sedan tvärvända och hånskratta oss i ansiktet. Plötsligt blev tanken om Aceton realistisk. Kanske skulle vi använda oss av bensin? Eller varför inte sno grannens tändvätska? Hur mer vi funderade på det kom vi fram till att en bomb vore det mest praktiska, det mest enkla sättet att få igång en eld på.
Vi gjorde aldrig någon bomb. Inte heller använde vi oss av bensin. Vi vågade inte ens knycka grannens tändvätska, han som för övrigt hade en kärnkraftsreaktor i sin grill. Nej, kossan hamnade istället i stekpannan, precis som den där nedrans flintasteken gjorde för flera år sedan. Vi kom överrens om att aldrig köpa en grill för tjugofem svenska riksdaler igen, och det är något vi kommer att hålla stenhårt på..
När jag nu förmedlat det här budskapet till omvärlden tänker jag ta de där foppatofflorna jag hittade utomhus och gå till kylen för att hämta en öl. En öl som inhandlades långt innan den där så kallade grillen köptes på en överbefolkad matbutik i ett handelsområde som ännu inte imponerat på mig..
Kommentarer
Trackback
