Kungligheter

Vi har en festlokal mitt emot våran uteplats. Jag har länge irriterat mig på de varierande festprissarna som tycks dyka upp mer eller mindre hela tiden. De poppar upp som ogräs och förpestar tillvaron. När de börjar urinera vid vårat toalettfönster, som av någon outgrundlig placerats i vårat vardagsrum, tryter den orkönte konungens tålamod.

Självklart ska hyresvärden få höra hur dålig deras ingenjörskonst är när de placerar rökrutan 25 meter från mig och mitt hushåll. De ska också få höra vad jag tycker om att deras suputfester innebär provokationer trots att jag befinner mig i mitt eget hem. Dessutom ska de få höra hur lite jag uppskattar när de placerar ett 10 meter långt smörgåsbord 15 meter från mig, utomhus. Jag vill sitta där och dricka mitt kaffe och lösa mitt korsord i lugn och ro, inte lyssna på konstig musik och se när äckliga människor kräks så det skvätter om det och tvingar mig till ofrivillig fönsterputsning.

Förutom att gnälla hos hyresvärden tänker jag, framförallt imorgon, ta mig ett gäng kalla själv, värma upp grillen ordentligt och poppa min egen kadaverlista på Spotify. Musik som ingen annan tycker om. Jag ska poppa lite högre en festprissarna så att de vet vem det är som bestämmer över höjdens kungakrike. Det finns inte plats för fler prinsar, prinsessor eller konungar. Det räcker med ett kungahus och så ska det förbli.